I januari var det tretton år sedan Henrik och jag träffades, eller rättare sagt sen vi blev ihop träffades gjorde vi ju ett par år tidigare på gymnasiet om det ska var korrekt. Fattar inte riktigt att han stått ut så här länge med tanke på alla tokiga infall, mitt blodsocker-relaterade humör och mitt behov av att ständigt ha något att göra, får bara hoppas att han står ut ett par år till!
2 kommentarer:
Var glada att ni har varandra att skratta och gråta tillsammans med!!! O hur skulle man inte kunna tycka om någon som t.o.m VET VAR man förvarar sin häftpistol!! Ha en bra dag! Lilla Ellie är ju så söt att jag längtar efter en baby till!!
Jag tror nog att han "står" ut på livstid :-). Jättefin bild på er!
Kramar
Skicka en kommentar